att tro att drömmar kan bli sanna...
att mirakel kan ske...
att tro att morondagen kan bli perfekt.
att känna att ingen förstår dig.
att känna sig tom.
att viisa att man int bryr sig fast man gör det.
att titta bort fast du vill verkligen titta dit vart du vänt just bort.
att känna smärta varje dag.
att gå steg för steg med ettt leende runt i världen fast du påriktigt gråter innuti dig själv.
att känna sitt liv så värdelöst.
att villa bara försvinna och se vem skulle påriktigt sakna dig.
människor gör fel, jag lovar att int en ända männsika i denhär världen är syndlös, att såra nån , att vara annors bra dabbig mot nån utan att tänka efter men om det hjälper inte en satans människa i denhär världen är perfekt.
jag kanske är en idiot, dabbe , satans piss huve men ja står upp för mina problem, en god vän sa till mig att de lönar sig int att rymma sina problem för dom försvinner inte och de stämmer dom springer inte bara iväg fast du sticker själv. jag själv ha blivi sårad många gånger, ganska illa men vad än det har varit har jag gett en chans till. T.o.m flera än en..
det ända jag inte kan ge förlåt till nån är att om nån dödar mig så har ja int chans att säga att den är förlåten men inne i mitt hjärta är du förlåten
inget är tillräckligt illa så att ja sku lämna nån..
men varför i skogen kan ja int få en chans till?
när man har missat någon jätte viktig person , är det inte så lätt att komma igenom det ännu när man har den tanken att man vill int det själv.
Känslan när man dränker sig i tårar typ varje kväll..
ja har försökt, ja försöker även fast jag vet att ja kommer ingenstans.
förlåt vah än ja ha gjort. Den som ville att ja sku lida .. ja gör det nu.
