IRC-Galleria

Han dök upp när allting var som svårast.
Och var vackrare än något annat, förstod sig på en och var helt perfekt.
Denna person var drömgossen.
Något man knappt kunde drömma om, fast detta var verklighet.
Han fanns, han existerade utanför mina drömmar.

Under en lång period så blev vi tightare o tightare, kunde prata om allt.
Pratade flera timmar om dagen, och det känndes som att tiden stod stilla varje gång vi talades vid. Tillochmed när man bara tänkte på honom så stannade allt upp, och man var lycklig.

Trots denna starka känsla att jag mött min själsfrände, så började allting falla sönder efter ett tag, osäkerheten började ta över..
Känslorna som personen hade raderat varje gång man tänkte på personen, kom tillbaka i större format..
Allt efter tiden gick så började allting klarna..

Det vi hade, eller som jag trodde att vi hade, rann ut ur sanden.
Du som person var perfekt, men resten var bara inbillning.
Att tro att man ska få drömgossen är ungefär som att tro att jesus ska uppenbara sig under påsk. Meningslöst.

Du var bara drömgosse, du var inte så verklig som jag hade hoppats på.
En perfektion som bara finns i ens drömmar och tankar.
När du bara försvann igen, så insåg jag det.
Du var drömgossen, du är det fortfarande.

</3