IRC-Galleria

Jag vet inte vad som hände med mej igår. Dagen började så hastigt, kanske blev jag uppskruvad till den grad att jag bara måste släppa taget. Vi besökte arbetsrum med klassen och jag såg en framtid med glansbildslyster framför mej; det är definitivt i en sådan omgivning jag vill arbeta sen när jag blir vuxen. Efteråt for jag till Hanaholmen. Det var ett intressant evenemang som hade ordnats där även om jag av någon anledning inte umgicks alls med de svenska studerandena utan endast med vissa lärare och styrelse-F. Men bra så.

Vid nio femton skulle jag träffa L i Kampen och vad som överraskade både mej och L var min aldrig förr skådade punktlighet. Kanske jag sist och slutligen inte är så fullständigt hopplös? Dock måste jag medge att hela dagen präglats av ovanlig punktlighet och perfekt tajming; någonstans i minuternas ordnade kaos lyckades jag ju till och med upphäva alla medborgarorganisationers direktdebiteringar som allt för länge fått våldföra sej på min redan mörbultade ekonomi. Känslan av stolthet som efteråt svällde i mitt bröst hade varat längre om inte en Greenpeace-representant kommit emot mej på gatan precis utanför banken.

Men tillbaka till Valter. Det var alltså dit jag och L styrt kosan. Vår vistelse där började oroväckande eftersom Valter-killarna måste bli av med några glas vin som ställts fram för Savoy-besökare. Vi fick två glas var till priset av ett och rätt som det var föstes vi oväntat in i vårt berömda bomullsvarande. Men det var fint. Sedan blev det mera vin och L medlade med ägaren om en eventuell sommararbetsplats. Så kom tiden ikapp oss och stället stängde. Vi lämnade dock en liten accessoar till efter oss i form av något de kan hänga på väggen. Det har ju så gott som blivit något av en vana eller tradition redan.

Kvällen var ingalunda slut bara för att ett ställe stängde. Vi fortsatte till mBar på te. Där satt vi och skrev arbetsansökan i all sköns ro och glömde allt annat omkring oss tills jag spratt till och insåg att sista bussen skulle gå inom tre minuter. Dagen upplöstes lika fort som den börjat och jag sprang iväg igen.

Idag vill jag inte springa.

_______

PS. Hoppas pappa har det bra.