IRC-Galleria

Jag gjorde inte det jag hade tänkt göra, uttalade inte orden jag velat säga.
För om jag hade gjort det jag hade tänkt och sakt vad jag velat säga, Hade
du vetat det du borde veta...
Nämligen att jag aldrig skulle ha gjort något så dumt från början.

"..Du måste komma hem.
Jag hittar ingenting.
Inte hittar jag mitt hårband
och inte min ring.

Det är bara du som vet
var allting låg när du for.
Du måste komma hem.
När kommer du, mor?.."

Varför igen, blir det aldrig bra? ://

Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan att det finns någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling, där den starkare överlevt på den svagares bekostnad - varför då tänka alls? Det naturligaste vore väl att inte göra det?

Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och fundera. Och ibland må riktigt dåligt. Sen när så alla frågor dyker upp, vart kan vi vända oss med dom? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det miljontals saker vi ser och hör?

För inte så länge sen var livet enklare. Då, när de flesta fortfarande trodde på Gud, fann sanningen i Bibeln. Det var bara att läsa. Människan var skapad av Gud, deras platser var bestämda, de hade en speciell uppgift. Livet fick mening därför att "Någon" tänkt ut det åt dem.

Det fanns väl en tygghet i dess mening men tänkandet förändrades. Människan är bara en maskin, tankar och känslor bara kemiska reaktioner..

Vi borde vara ganska nöjda, ändå blir det allti som att något fattas. Att vi tappat bort något viktigt på vägen. Var finns tryggheten just nu? Var finns den plats där som man kan bygga sitt liv på? Och vad har egentligen livet för värde? Bara kemiska reaktioner...?

Varför försöker så många nu på nytt söka sig till det mystiska, okända - det som inte kan mätas och vägas? Magi, andeväsen, sagor, kristaller, healing... Varför är det så spännande? Dög inte det förnuftiga som tillvaron gav oss, det mekaniska, där vi människor bara är små obetydliga saker, utan mening? Måste vi ha något annat?

Måste livet ha en mening föresten?

Finns det över huvud taget något som kan kallas "livets mening"?

Det sårar mig, det sårar mig när jag vet vilken smärta jag orsakat. Det sårar mig när jag ser din blick. Blicken som säger så mycket, det falska leendet och de ledsna texterna. Jag kommer aldrig att bli den jag var med dig, den delen av mig tillhör dig och är bortplockad. Men jag vet att man aldrig ska lämna den man älskar för den men gillar, för den man gillar kommer att lämna dig för den han älskar. Och du är någon jag 'älskar'. Så enkelt är det. Även om man inte vill inse det just i de goda tillfällerna. Men även den finaste rosen har sina taggar. Eller är det inte så?! Livet kan inte vara en dans på rosor dygnet runt året runt för då skulle man inte uppskatta de goda tillfällerna, det skulle aldrig bli något att minnas. Men den tid med dig…den minns jag så starkt, det var en av höjdpunkterna i mtt liv. Du lärde mig att se genom smutset på glasrutan, du lärde mig att torka av allt det smutsiga och dåliga och du hjälpte mig at även kunna spegla mig i glaset och se fördelarna med mig själv. Allt var perfekt… Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinden och under hela tiden, hade jag försökt att få stopp på dem utan att lyckats? Varför blir det så? Varför kan man inte kontrolera sina känslor när man just behöver det, varför? För det var just det misstaget som hade inträffat då. Jag hade mitt i skolan insett hur lycklig jag borde vart över att få ta del av det ”oss” som funnits. Att inse hur mycket man uppskattar en person, det är lätt att göra när man just mist personen. Väldigt enkelt. Att älska mig är inte enkelt tänkte jag för mig själv och tog upp telefonen. Jag hade haft telefonen avstängd hela dagen för att inte bli åtkomlig. Så gör jag alltid när jag behöver tid för mig själv, men jag brukar läsa sms:en och ringa upp personen efter ett tag …Det tänkte jag inte göra idag. Idag e min dag, bara min.. Låter konstigt när jag ser allt i livsperspektiv men jag fick lära mig dt igår. Att tänka ”man lever bara en gång” är det bästa du kan göra. Inte för att det ända man ska göra är att unna sig saker som det låter som att jag gör när jag skriver detta. Men en svårt val blir genast ett enkelt och helt självkart val som alltid brukar kännas rätt efteråt. Det kan vara allt från ”vad skall jag sätta på mig idag?” till ”är jag kär eller är detta bara avensjuka”. Men saken är den, att jag gav mina kännslor till en gosse som tog den stora delen av mig, kärleken. Gossen som såg på mig med de ögonen jag inte trodde fanns. Han som såg allt med mig. Han var och är allt dt jag hadde/har. Jag behöver inte miljontals dikter om hur fantastisk jag är , jag behöver inte de miljontals komplimangera, jag behöver inte det. Det finns bara e person jag vill ha, och det är du… Kärleken ska komma utav sig själv, eller är det inte så?

Av alla Naturkatastrofer ät Kärleken den Största! <3

Tack Chi å Dennis att ni va där för mig den kvällen.. Å tack Minna! <3

Once in a lifetime you find
Someone to show you the way
Someone to make your decisions
And I let you lead me astray

Who did you think you were fooling
Said you were missing me blind
But the truth is I knew you were lying
You were using me time after time

When the heartache is over
I know I won't be missing you
Won't look over my shoulder
'Cause I know that I can live without you

Time to move on with my life now
Leaving the past all behind
I can make my own decisions
It was only a matter of time

Sometimes I look back in anger
Thinking about all the pain
But I know that I'm stronger without you
And that I'll never need you again

When the heartache is over
I know I won't be missing you
Won't look over my shoulder
'Cause I know that I can live without you

When the heartache is over
I know I won't be missing you
Won't look over my shoulder
'Cause I know that I can live without you

When the heartache is over
I know I won't be missing you
Won't look over my shoulder
'Cause I know that I can live without you
Yeah I can live without you

Doing what I don't wanna do because I need
placed involuntary in this situation
my heart is broken but I let it bleed
because I'm getting used with my frustration

Get together, love forever
realize to late, separate
this is the part I don't quite understand
love is precious in second hand

With no other choice left
I reach my hand out to the light
But I'm still below the surface
The pressure is like dynamite

I take this empty bottle and throw it in the sea
it's an image of me
shoot down all stars, I don't wanna fall alone
I just wanna go home

All I wanna do is go back, All I want is you back
want it all on the same old track
it have reached its end, this is the end
I'll never be more than a friend

With no other choice left
I reach my hand out to the light
But I'm still below the surface
The pressure is like dynamite

My eyes is not afraid to get wet
they wanna drown in yours
hope you one day will regret
and show up at my door

Don't say you're sorry because I dont care
this is my life, I wanna share
you're like a red rose
to beautiful to own on your own

Jag saknar dig helt förbanat myky, varför i hela helvete gör jag dt? ://

Var och en av oss har ett gömställe, någonstans djupt inne i oss. Ett ställe vi drar oss tillbaka till ibland, för att undkomma vardagen. För att tänka igenom saker, för att vara ensamma och för att vara oss själva. Denna unika plats, där konfronterar vi våra djupaste känslor. Som en lagerplats för alla våra drömmar, våra hopp, våra behov men även våra mest fruktade mardrömmar. Detta stället är själva kärnan av vem vi är och vad vi vill bli.