IRC-Galleria

Hat var vår föda denna dystra tid
Ingenstans fick sinnet någon frid
Alla dessa känslor kom som en storm
Begravde mig under någonting enormt
Jag kvävs utan dig och din närhet
Jag drunkar utan dig och din kärlek
Allt jag kan ge dig är ett simpelt löfte
Om att du är min förste och siste

Kan inte förklara varför jag känner som jag gör
Kan int förstå varför jag utan dig bara dör
När du själv är den som givit mig liv och ljus

Ej lysa himlens stjärnor eller solens sken
Lika starkt i mörknet som ditt ansikte när du ler
Dina djupa vackra ögon, likt bottenlösa brunnar
Varje gång jag ser dig mitt sinne du lugnar
Ditt hår likt havets mörkaste is
Din doft lik vinterns ljuvaste bris

Jag kan höra ditt hjärta slå
Jag kan se dig emot mig gå
Men aldrig kan jag detta förstå
Att jag aldrig ditt hjärta kommer nå