IRC-Galleria

Har varit hemma sjuk hela dagen, bara tänkt i timmar på situationen. Har inte blivit så mkt klokare. Det är fortfarande en omöjlig situation. Älskar honom så mycket, vill verkligen stanna och bygga ett liv med honom. Han känner samma sak. Men ändå kan vi inte. Inte utan att såra varann och må riktigt dåligt ibland. Kan vi inte bara fixa problemet. Jobba med oss själva, för att vara schystare emot varandra.
Men det går inte.

Jag vill aldrig att denna december ska vara slut. Vi har nästan aldrig varit så kärleksfulla mot varandra. Värdesätter varje stund vi har med varandra.
För vi vet att m et tag måste denna familj dö...

Vi har varandra, vi har två underbara tjejer, två hundar och två katter och vårt hus, som vi förbättrar och håller upp tillsammans. vi har varannan vecka till varandra och varannan vecka med dessa underbara tjejer. vi har myskvällar, mys morgnar

äsken uskoin tähän elämään...

äsken uskoin tähän kaikkeen... annoin kaikkeni. laitoin kaikki peliin. kaikki tai ei mitään.

elämää en ymmärrä. tätä tilannetta en voi käsitellä. se muuttaa mutoaan. koko kysymys itsessää muuttuu kun sitä kysyn. miksi siihen ei voi olla vain yksi vastaus.

I was hoping I was hoping we could heal each other
I was hoping I was hoping we could be raw together
I was hoping I was hoping we could challenge each other
I was hoping I was hoping we could dance together

and i said..:
that i would be good, even if i didn't know how..
that i would be good, even if i gained ten pounds..
that i would be loved, even if im not myself
that i would be good, even if i was clingy'
that i would be good, even if i lost sanity...
that i would be good, even with or with out you. i don't know if i will be. i don't know..... i can't let go. when it comes to leaving i can't let go. when it's sweet it's really sweet. when it's bad it's really bad. really bad. all the things he said. so true. all of it. we can see it. but we can't live it.

i donät know how to handle this. leaving this life, this family. how?

how can i go on? take a step back and go on another path...?

// nu när jag läste det där, det där som jag skrev sist här. då förstår jag. jag ser hela händelseförloppet som en åskådare och jag kommer ihåg känslorna o allt. och jag förstår varför vi inte kan fortsätta. jag förstår varför nej, slut är det enda rätta vägen. jag förstår. men det är ändå så svårt att släppa taget och gå. att gå är det svåraste. att gå och inte titta tillbaka. att gå. då måste jag tänka på dom känslorna jag känner när han ger mig den kyliga luften. tänka på de gånger jag känt mig ensam och oälskad i denna relation.


aaaaaaghhhhh !!!!!!!! jag har så svårt att gå!!!!!!!!!!!!!!!! här satt vi nyss och julpyntade, med tjejerna, zookie har glitter på sig, Haze sover sött i en boll på stolen. Det här är mitt hem, det är här mitt hjärta bor. med Fabi, dessa tjejer och djuren. varför kan vi inte bara låta bli att såra varandra eller göra varandra besvikna? eller varför kan vi inte bara leva med det? låta bli att gå sönder varje gång den andra sårar eller gör en besviken? ta det som en nårmal del av relationen?. vi älskar ju ändå varandra så jäkla mycket! all you need is love, är fan inte sant!!!!!!!!!!!!! det räcker inte. det finns där som fan, men det räcker inte för att vi ska må bra

I gave it my all. I out all in. this is like home now, and this is my family and i love them.

but theres so many or a few but bad unsolvable insidents. my fragile mind can't take it. i need help. i don't know if help can ever fix it. but i need it.


all of a sudden i forget, why im leaving this place, i forget. then i think about that helpless feeling that i get when i hurt my self, when i feel so unloved when i feel so unworthy...... and then i remember.

But i look around, i know that nothing's wrong right now and i love this house and i love this family and above all him and i forget.... why i was leaving....

it's so strange.... now do you get why i said that the question changes shape while i ask it? this life is so strange, i will never get it, i will never solve the mystery. when you're young things are so simple. than as you get older and adult, the questions are so hard you never knew they existed, you could not imagine that the next situation is an even bigger mountain thats seems like an impossibility.

a simple place, to call home and family. why isn't it simple? why didn't anyone tell me?

here we go again,, i read this and it's not so much diffirent. ja jag försöker vänta ut det..... men jag måste vänta och vänta och vänta lite till.efter tre dagar klarar jag inte mer, jag måste veta om han bryr sig vad han tänker jag måste förmedla mig, måste fan BE om en ursäkt istället för att rulla runt och förvänta sig att få en, men vipps du borde ha väntat lite till, liiiiteeeee tiiil!!!!!!!!!!!!!haha du hade fått din ursekt om du hade väntat lite till o låtit mig "tänka på saker" lite till....mmmm viiistt suuure, hur länge till? en månad till`??? två??? hur jävla länge skulle jag behöva vänta på en helt vanlig jälva ursekt, hej, förlåt att jag betett mig som en idiot/svin. hur jävla svår t ska det va???? jag försökte, jag försökte verkligen vänta ut det, svälta dig med kärlek till det är DU som kryper fram och frågar vad det är, DET SKA VA DU som frågar ifall jag är sur/sårad och isåfall be om URSÄKT för det. men nej. jag kan lika gärna vänta tills nästa istid för att få det och det skulle ändå vara jag som tar upp det, förklarar hur jag känt OCH förklarar att jag tycker jag förtjänar en ursäkt. men det kommer ju du aldrig att erkänna, du nehöver inte. ingen kan bevisa att jag har rätt, att du skulle aldrig komma fram och be om ursäkt. det spelar ingen roll hur du än säger att denna ursäkt kommer från ditt hjärta, så är det ingen ursäkt för mig för att den kommer tre dygn försent OCH det var jag som tog upp det. om det är su som sårar så är detdu som ska säga förlåt först, så är det. det känns som jag får plåstra om mina sår själv eller bara låta det blöda.


fick sjukskriva mig mitt på arbetsdagen. för att vi råkade ha vårt lilla samtal på lunchen. så klart att det skulle sluta så här. så klart det skulle. men jag KUNDE inte hålla det inne längre, kunde inte låta det va. jnu harvi pratat, jjag har sparkat, bockat fallit omkull slagit , dragit o h du har tårkat mina tårar. det är så det alltid går. (även om jag inte vill ha det här händelseförloppet så är det skrivet i stjärnorna det är så det här förhållandet fungerar, eller dissfungerar heter det väll.). men jag har ändå inte fått någon kram eller kyss. han gick till jobbet, det är ju inten fel på honom, det är ju jag som får psykbryt, inte han. och nu är jag här, själv hemma och måste tänka på saker. jag mår ingen bra. det är känslan. jag skulle kunna men bör inte gå til jobbet direkt efter ett sånadt psykbryt, för då han jag ingen tid att reflektera över det utan då sopas det batra under mattan o trycks bort, vi målar ett nytt leende på läpparna o lallar vidare i världen, vi skiter vad som finns i, det som finns under ytan. sakern är att det finns ju kvar där men när känslan är borta och jag har inte hanterat det eller reflekterat det så vet man tillslut inte varför man känner så eller beter sig lite konstigt och vad är det man egentligen vill och vad är det man känner. för även om jag känner mig fullständigt vilse i det här , detta händelse förlopp som du nekar existerar så är det ändå en kännsla som jag måste försöka kkunna hantera även om jag är själv i det här.

jag är så jävla less på att du inte tror mig. jag är s å jävla less på att bli sedd på som en oärlig lögnerska, för mig är det bland det vidrigaste man kan va, visst ingen mässiska går igenom hela livet och talar bara sanning, iaf ingen normal människa vad jag vet. men det är ärlighet jag sätter på högsta pallen nu, och får ändå skit för det. ingen kredit ingey bra, inte ens sekund att lyssna på det. han tar bara saken som en lögn om jag säger att jag inte kommer ihåg hur den konversationen gick till, och den delen han frågar om kommer jag inte ihåg vad jag sa, eller skulle säga, eller ville säga men inte sa. JAG KAN INTE KOMMA IHÅG DET, comprende?så jääääävla less på att sanningen inte är tillräcklig för dig. för då blir jag smuttsig i dina ögon och jag mår så dåligt utav det.


jag vet inte hur jag känner... jag vet inte..... tomt o tyst. jag vill bara att det ska funka, att vi ska bo här o ha det bra o leva här tillsammans med våra djur och barn. men jag vill inte heller bara låta det va, jag kan inte. va fan jag mår inte bra. eller jag mådde iaf för en stund sedan bra, när jag sprattlade på golvet. och jag tycker att du ska göra något åt det. jag tycker att du ska ta ansvar. tycker att du ska verkligen kontrolleera hur jag mår och göra något åt att jag ska må bättre. ge mig närhet, kärlek, vissa att du bryr dig och att du verkligen är ledsen över hur du betedde dig och sårade mig. är det inte så man gör? o normala förhållanden?? men nej, det kan jag inte förvänta mig. det är bara om JAG kryper till dig, det är bara om jag visar något, frågar efter det. jag vill inte göra så. för då käns det inte som att jag har fått något när jag bett om det. det är inte rättvisrt att det alltid ska vara jag som tar initiativet och visar at jag vill lösa det här och att det bara är jag som visar att jag saknar honom.

så om jag gör ett nytt försök, försöker GE honom en chans att visa det, låta honom lida utan min närhet tills Han kommer och ber om det, tills han fattar att han måste visa kärlek för att få det, att han fattaar att det kasnke krävs mer än lite ord och tårka bort en tår för att stryka undan allt det som jag lidigt igenom. men i slutändan så är det bara jag som lider och billdar upp den dör trucket inom mig av ilska, hat, självhat, saknad, svaghet, ene bubbla som spricker när det väl kommer in lite luft i det. det är bara jag som lider och får psyjbryt och han har inte lärt sig ett skit.
men å andra sidan om jag sopar det under "mattan" och slänger iväg kvasten och ler som om inget har hänt så är det samma sak, bubblan ryttnar, blir större och större och spricker då jag inte ens känner igen känslorna o blir bara mer knäpp,
så välj elina, hur vill du ha det?
jag vill inte..
välj! de kommer hem snart.

voi vittujen kettujen kettu

hur fan kan allt bli s¨ fel jämt >????????????????? jämt ??????????????? jämt???????

dessa jävla skuldkänslor???? ok ok ok ok okok kokokkookkkksodkas kuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuk

vi gör väll så, vi lägger oss på sängen och mår uselt och försöker skriva något som ursäktar allt jag gjort och inte gjort, allt som jag fått dig o må dåligt av o alt som lett till detta o allt o allt o allt, men allt jag känner just nu är faktiskt att jag har gjort allt...! och ändå räcker inte det, nej det var inte till räckligt, nej det var ju nästan inget alls, nej föri helvetee lina du har ju faktiskt inte ens lyft din röv för något, så e de väll då, o jag är så trött, så trött på det här, jag känner att jag faktiskt inte orkar det här, men för din skull tänker jag försöka, men jag känner bara att klumpen i halsen blir större o tyngre för varje sekund o tyngden av allt detta, allt känns tungt, så ögonen blir vattniga och själen what ever känns tung. men ok vi gör det, jag menar man kan ju inte annat än att försöka. men det e klart du måste säga som det känns. du känner dig inte saknad. och det är mitt fel. o det du säger får mig att känna mig tung. jag fösöker andas, men bara för din skull.

ei jaksa, ei tiedä mitä prioritoida. istun vaan tässä, sateessa. en tiedä tunteita

f s siitä sitten, eilen sanoi ja sit ei tapahtunut ja mun sydän jäi pakahtumaan. ajelin yksin bussilla kotiin ja tunsin olevani yksin yksin yksin

en jaksa sua f s en jaksa. olen niin yksin, en jaksa ilman sua. tämä juttu ei ole hyvä mulle. en kadu mitään mutta voin huonosti nyt. ja se ei periaatteessa ole edes sinun vika.

ei jaksa. välinpitämättömyys olis ehkä oikea sana. olen niin koukussa suhun ja sun kosketukseen. koukussa.

ja jos en saa sitä niin voin pahoin ei jaksa sua,

haista paska. my knife, is sharp and cruel, come inside my bones... in here we are all a mimic of soulsgo get your knife ''

kär? ja vem fan blir kär vid det här laget.så trött, så trött på att känna så. svag. kraften försvinner som jag fick i söndags.varför är denna människa så jävla klen när hon är själv för?

raivo joskun ratkaisee tieni. en tidä mistä olen sen oppinut. vai itsekseen päätellyt. lapsuuteen on helppo syyttää. mutta. en todellakaan tiedä.

anteeksi. en teitä ansaitse. enkä varmaan koskaan tule saamaankaan. anteeksi jos sainkin, mutta en pystynyt.

olen vika. olen virhe. olen väärin. todistan sen nyt. en vielä kadu, koska en todellisuudessa vielä tunne kunnon katumusta. anteeksi antoa olen vailla mutta en ole vielä edes todella pahoillani. anteeksi siitä. anteeksi siitä. anteeksi etten voi koskaan olla tarpeeksi pahoillani.
todella. en tiedä edes jos tiedän mitä tämä kaikki tarkoittaa.

katkaistu keskeneräinen bloimerkintä.
kirjoitin tän muutama ilta sitten. tai muutama viikko. tiedän ainakin mitä se koskee.

6.9.2010 Sista stationen….

ush vad jobbigt det var.. ……………………………………………………
har aldrig kännt mig så riven i hjärtat...... känndes som min väldigt närä vän skulle dö.....................
å det var ju så det var. /han skulle inte dö men han skulle dö ifrån min värld. han skulle total försvinna och vara död i min värld. en person som jag älskar väldigt mycket men som jag inte får träffa.
jag grät hur länge som helst. kunde bara inte sluta, gråta å krama honom. jag ville

tuntuu niin pahalta, tuntuu niin pahalta. känns så illa..... att man nästan inte vill gå till jobbet imorn.. så tomt så tomt här efter honom...,,,,,

7.10.2010 torsdag på jobbet...:

fyyyy faaaan............. det här är verkligen jätte jobbigt för mig. för honom är det tydligen lättare att inte se mig.... förstår inte hur det kan va det men förstår att det skulle göra ont om jag fortfarande såg, mig.

igÃ¥r kväll driftar längre och längre ifrÃ¥n mig..... det fyller upp tÃ¥rkanalerna, fast jag sitter och ”jobbar” här......
igår kväll...allt som hände då, sas då, kändes då. kramade honom, för en sista gång. hur länge som helst. villle inte släppa. ville inte att vi skulle vara över. att han inte skulle finnas mer.

han sa hela tiden, ensam e stark, du är mycket starkare än vad du tror, kolla hur långt du har kommit....
men jag sa att det handlar inte om det. jag förlorar en person, det går inte att ersätta dig.

i morse vaknade jag på soffan 9 minuter innan jag skulle börja jobba. kunde inte så mkt mer än att kläpå mig och gå.

det känns som man vaknade från en drömm..... att man hade ett liv i en dröm... men när man vaknade så var alltihopa en dröm. som en påhittad person som jag varit tillsammans med i drömmen ett helt år. vaknade upp till en väld där Rochelio Rodriguez inte fanns. eller han fanns kanske
nånstanns på andra sidan stan, men han kände inte mig eller skulle aldrig erkänna att han gjort det.

"jag tar hela sorgen nu."

"... skulle det göra ont varje gång jag ser dig."
"hade vart skillnad om du varit någon som jag inte brytt mig om. men dig bryr jag mig om."
"jag kan inte ha det så."


ute har värsta höst vädret slagit igång. vilken passande morgon. till min utomjordiska känsla.

memories. just memories flash infront of my eyes. all the time. just memories, things we did. there's so much things to remember.
the bag he left me was filled with my things. everything he could find that had ever belonged to me was in that bag.
i wonder if he's deleted the photos of me on his computer. i bet he has.
He just wants to forget, and move on. All I wanna do is remember and hold on.

But I can't. Not aloud to do that. I have to respect that.


vi fungerar så olika, vi människor. är jävligt imponerad av honom att han vet hur han reagerar och hur han måste ta det. efter tidigare erfarenhet, att han vet precis hus han måste göra, no matter what.
fattar inte hur han kan va så stark.


your just somebody i used to know.............

Facebook ahdistaa. Ahdistaa ettei voi enää puhuu Rochen kaa. Ahdistaa että Roche enää haluu nähdä mua. Tiedän että se on hyvä se on hyvä se on hyvä.

Mutta yksinäisyys ahdistaa. Olen tässä. tää on mun elämä. huomenna mulla on vaan 2600 tilillä. perjantaina ei mitään. oho. ei hyvä. huti olo. Fabbe on ihku. mut ei me olla yhdessä. ei me olla mitään, vaikka me välillä ollaan jotain. mut se oli niin maan ihaninta silloin kun se oli täällä perjantaina. Se oli. se oli. nää lyhyen ihanat hetket, jotka tulee kulman takaa, varoittamatta kuin tuuli. niiden avulla mä lennän, niiden avulla mä hengitän. Niiden olemassa olosta ei voi tietää, ei voi päättää, ennen kuin ne on täällä. Uskon itseeni. Uskon tähän. uskon tähän kaikkeen. mutta mun pitää suunnitella. mun pitää pelata tätä peliä. en voi vaan olla ja voittaa, mun pitää pelata. Tää on nyt mun peli. Siitä asti kun mä ja Roche tehtiin bänät, tää on mun elämä.

Onhan se koko ajan ollutkin mun elämä, ei Roche ole sitä koskaan ominutkaan. Mutta silloin kun se oli mun vierellä en tuntenut olevani yksin. En olut yksin päätösteni kanssa, tai kysymysteni ja ratkaisuineni.
Se oli aina siellä ja pystyi pelastamaan mut milloin vain. Nyt tuntuu niin pahalta kun se ei ole täällä. Kun se vaan lakkaa soittamasta mulle, lakkaa suunnittelemasta minkäänlaista tapaamista.

Ymmärränhän minä sitä. Ei se voi. Ei se vaan voi.

Kerroin kuinka asiat on, kuinka tunnen. Se arvostaa totuutta. Se arvostaa sitä vaikka meidän pilvilinna putos taivaalta.

Orpo olo. Se oli mulle vähän kuin isä. Tai veli. se ei ollenkaan tuntenut niin. siksi oli parempi että kerroin.

Mutta mihin tämä nyt menee?
Onneksi Camilla on täällä. Jälleen mun elämässä. Onneksi. Silloin ei ole ihan orpo olo.

Tässä tämä on. täs tää on. olen yksin. olen nyt minä vaan ja kaks kissaa. niiden isi ei ole täällä. tilanne ei sinänsä paha, jos ei vaan ahdistas kaikki muu. siis minuun liittyvä itse kritiikki. oisimpa vaan ja oisimpa vaan kaunis, kiva ja ihana..... dääh pakko päästä ulos kohta likkojen kaa.. mutta ai niin eipä ole rahaa.....


Sjukt.. han skickade mess om sista mötet. ge tillbaks grejer o så.
Jag gråter för att jag... förlorar en vän....

Det kommer att vara så tomt i livet där han var. Där han alltid fanns. Det kommer vara så mycket som fattas....

Så jävla mycket liv som fattas, hans livliga historier, hans livliga ögon. hans livliga kärlek.

Våra middagar, våra tv-spelande, våra, eller hans matlagning

Varför måste det vara så? Jag förstår honom. Han kan bara inte.
Stop feeling sorry for yourself elina. Silly fjant, life is lonely.

No more, no more, no more, and that's where the tears come in, come gliding in......

I know he can't, I guess he can't I guess, I'm all alone. He's got he's 1000 friends..... I guess they'll heal him, I guess he'll be fine without me, no more I guess........

i'm screwed. screwed as a mothafucker....
nobodys been so nice to me as him.


i cant ever brake the spell.... i'm screwed.


tulin just kotiin öiseltä käelyltä. hän nukkuu. nukkuu sikeää unta.
elämääni puristaa.

kävelyllä ajattelin asioita, joita en joskus uskalla/jaksa ajatella ääneen edes pääkopassani.
se elämäni tämän hetkinen todellisuus. se mikä puristaa.

en jaksa katsoa sitä. heti kun ajatus pulpahtaa mieleeni ajattelen nopeasti vaan "emmä tiiä" tai "ei nyt" tai vaan "diipa daapa dii.." ja sit jotain ihan muuta.

niin on jo mennyt kohta vuosi, mutta nyt viime aikoina olen joskus yksin istuessani tai kävellessä tai bussimatkoilla nostanut kissan pöydälle ja katsonut sitä mustaa kattia silmiin.

tänään, nyt on tasan vuosi siitä kun tavattiin.
voi vit... en jaksa nyt näpppäillä tähän niitä kaikkia ajatuksia joita kävelyllä kävin läpi. tuli monta hyvää havaintoa esiin ainakin.

mutta nyt en jaksa, haluan kirjoittaa mutta en jaksa. voi paska.... en osaa tehdä sitä mika on oikein. en voi. vaikka on omasta elämästä kyse.

suck... saknar så himl amycket.... suck. allt som kommer ur mina lungor

saknar honom.

show me the love Headstrong feat Tiff Lacey - Show Me The Love (DJ Meiyo Remix) techno låt så jävla fin

beskriver min kännsla nu då nu då du nu jag vill va som då, jag vill ligga där vi låg och du visade vad du var.

känner mig inte vacker. därför kollar jag ner i marken hela tiden. är rädd för att du ska se mig o hur ful jag är, hur onödiga dina kännslor en gång var

stupid dreams bitch... jag fattade ju.. jag fattade ju där ett tag.



----

voin todella näin... hmmm . en saa sanaa
en ole en ole siinä missä haluan, mulla on ångest. ok tiedän että asiat voisivat olla pahemminkin. ei kukaan tai ei paljon kukaan saa mitä haluaa. mutta tuntuu tuntuu niin

en halua tätä. tunnen sen enemmän ja enenmmän jok apäivä. en tykkää pussata sitä en tykkää siitä hajusta kun pussaa. se ällöttää mua tai se on mun mielestä vastenmielista.
en halua pussata sitä
en vaan halua

ymmärrän jos se tietty haluaa tyttökaveriltaa pusuja mutta mä en haluu.

voi voi poloista, eikö ookki perseestä että sulla on poikakaveri joka on vitun huomaavainen ja tekee sun vitun remontin ja opettaa sut ajaan autoa ja rakastaa sua ihan vitusti ja sanoo sen koko ajan.


mut mulla ei silti ole tunteita sitä kohtaa. tää on niin väärin, miksi


mua huimaa ja yököttää sisäisesti siis mä en osta sitä siis ei ei noin voi sanoo, mut siis mä valitan siitä että mun elämä tällaisenaan ei kelpaa, siis olen kauhee noita, ja täst ei saa selvää mut se ei ole tarkoituskaan, tää on sanaryöppy jonka tarkoitus on puhdistaa mua sisältä. saada ne tunteet tapetille jotka hioo mua ihon alla..... yöks


ei niinkään ei mua pitäis säälii, mut mä säälin, mä haluisin että asiat olis eritavalla


ärsyttää älllöttää

yököttää mä, tämä otus, mä

sä et välitä ethän sä tekis niin kun mä näytän tältä, oon tämmönen ruma, mielenkiinnoton ihminen.

mä en mä en ja siis koska ja mä tärisen,
mä en oo mitään koska sä et haluu olla mun
ja mä oon niin paljon mun päässä, toisessa maailmassa, aika eri näkönen, ja aika paljon pelottomampi, ihanampi, kauniimpi söpömpi

olen se joka ei pelkää mitään ja saa kaiken. kaikkea.

nämä ajatukset kimpoo siitä kun R katsoi muhun kun mä puhuin ja kun mä en sanonu mitään mielenkiintoista,


ähh en mä jaksa. miks mä roikun näin ohuissa langoissa?? luulis että mä oon vuosien myötä vahvempi.
Roche tekee mut vahvemmaks. joo. kiitän tähtiäni siitä.
mutta silti en osaa olla kiitollinen .

.. kiitän.. mutta en osaa olla kiitollinen.. vaikka olenkin,. samalla en. sit tekee mieli rangaista itseäni siitä. mutta ei se muuta mitään

huokaisen,,, aina se auttaa hetkeksi.. nyt tänään tuntuu vaikealta... tuntuu aika paljon. itseinho oli ovella, se tuli sisään, se on mun vierellä.....

miksi. koska kävelen peilin ohi. ja koska en pidä näkemästäni, masennun täysin
silloin en saa itseäni edes puhumaan ihmisille, koska ajattelen koko ajan miten rumalta näytän niiden silmien alla juuri nyt. en saa itsestäni karisman pihaustakaan kun tunnen noin. painun vaan lyttyyn katson maahan tai johonkin muuhun kun puhun ja ääneni hiljenee


tunnen itseni nyt: täysin mäntti paska. vitun tahra.



en merkkaa sulle mitään, sä merkkaat mulle liikaa ja se sattuu ja sattuu ja sattuuu

epäreilu epäreilu kaikuu pääkopassa....................... se sylkee päin mun raunioita. mä ihmettelen mihin hittoon se hävisi se minä jota rakastin, josta olin ylpeä jonka ajattelemisesta tulin iloiseksi.


miksi????? vain koska nämä pikku rypyt mun otsalla????? ja ns "hymykuopat" jotka rumentavat rumia kasvoja entisestään jos hymyilen.
ja niistä aiheutuvat rypyt jotka joskus näkyvät myös vaikka en hymyile.........

vicious circle. the one everybody goes trough. they don'ty take it too seriously tho, like i do.

se. se tekee mut hulluksi. raivoooooo

Ällöttää..... en omista elämäniloa juuri nyt. kuvottaa. suruttaa. masentaa. haluan painautua koloon. piiloutua maailman katseilta. ja tältä tuntevalta sydämmeltä.

en halua tuntea, koska se tuntee vain sut. se tuntee vaan kaipausta.